Va lite nervös att komma tillbaka "hem" som syrra när man va uska tidigare. Många av uskorna på Parken och FB är ju dem som lärt upp mig när jag började i vården. Som syrra i SÄBO är man omvårdnadsansvarig, man ska instruera och delegera arbetsuppgifter till uskorna. Så har känts lite småkonstigt ibland att säga åt gamla arbetskompisar att "gör det, kolla det" osv. (Jag säger väll inte rakt ut sådär, men budskapet är ju så). Dom flesta har ändå tagit det bra, på många märker jag att de ärligt säger att det är kul att jag är tillbaka och är sjuksyster hos dem nu.

Men tyvärr märker jag också några som har svårt att jag kommer tillbaka som syrra. Det märks på hur dem tar information jag ger ut och responsen. Säkert konstigt för dem också. Några märker jag testar mig, försöker säga åt mig hur jag ska göra, som de kunde göra tidigare då man bara var vikarie hos dem och va tvungen att göra som de sa. Inte alltid lätt att stå på sig, som sagt, många av dem har ju faktiskt lärt mig mycket. Förhoppningsvis så blir det bättre med tiden. Fördelen med att komma tillbaka "hem" är ju faktiskt att jag känner personalen, jag vet vilka jag ska fråga om råd i omvårdnaden och vilka få som jag inte lyssnar på lika mycket.

Sen går man ju inte ihop med alla människor, så är det ju för alla, man får bara försöka acceptera varandra och varandras åsikter ändå med respekt 😊 Men i grunden tror jag ändå att vi alla vill de äldre gott, men kanske bara på olika sätt utifrån våra livsperspektiv och värderingar.