Det börjar bli långväntat nu. Allt i kroppen gör mer ont än förut bara för att man vet att det är nära innan det äntligen kommer att gå över/bli bättre (ledvärken i fingrar, ischias, ryggsmärtan, vätskeansamlingen överallt). Så yes, jag har försökt få henne att komma ut på alla sätt sista veckan. Vi har gått skogspromenader, suttit på pilatesbollen, ätit senap, försökt vara aktiv på dagarna överlag. Mutat henne med godis och pengar. Igår försökte jag få henne att inse att om hon skulle komma ut då så skulle mamma och pappa alltid vara lediga på hennes födelsedag = firande hela dagen. Men icke. 21 dagar kvar. Det kommer gå fort ändå. Men det är långväntat, vi vill träffa henne nu ♥